TIDEN INNAN LAGA SKIFTE

Strana eller Strand som det heter på rikssvenska är namnet på två hemman väster om älven i Rödåsels by. Namnet betyer: ” det lågt sluttande sanka strandpartiet”. En älvs lopp förändras hela tiden. Vindelälven gräver ur den östra sidan och har med tiden lagt på den västra och på så sätt byggt upp ett lågt liggande strandområde.
Från forna tider ända fram till 1800-talet har området används som betesmark. Vid Maria Johanssons gård (Den röda gården vid mjölkbäcken) har det stått sommarladugårdar s. k. närfäbodar (På kartan markerat med 1:or).

Till dessa rodde man fram genom Mjölkbäcken, därav bäckens namn. På kartan över Laga skifte kallas tegarna för ”Stranden”, ”Fähusgärdan”, ”Arnbergsgärdan”, ”Nyraningen” och ”Svartfälla”. Av dessa namn är Fähusgärdan och Arnbergsgärdan numera bortglömt. Arnbergsgärdan har troligen fått namn efter Erik Persson Arnberg f. 1782, bosatt i Ytterrödå. Sedemera blev han förste nybyggaren i Rödåbäck. Det är troligt att det var han som tog upp dessa tegar. Kanske hade han 50 år innan Stranas tillkomst tänkt bosätta sig där.

Innan tiden för storskiftet och gårdanas utflyttning berättas det att en ryss och eller en rymling som gömdes vid Stranbäcken av vänligt sinnade rödåbor.

Det kan ha varit en av många deserterade ryssar som uppehöll sig i bygden vid 1809 års krig. Många bland bondebefolkningen uti socknarna i Västerbotten var rädda för ryssen och det förekom också att en del ryssar blev ihjälslagna. Detta skall även ha skett i Rödå, och innan ryssen dog skall han ha uttalat en förbannelse över dräparna. (Detta kan också vara en vandringsägen som finns i många fler byar.)

Om denna ryss hade bott nere i bäcken sägs det dock inget om. Det berättas även om en rymling som hade samröre med det tänkta järnbruket i Rödå. Han hade kommit i olag med en del bönder i Rödå, så han var tvungen att gömma sig vid bäcken. Detta bör då ha utspelats någongång mellan när brukets privilegier erhölls 1805 och när det blev nedlagt 1825.

Två andra dramatiska händelser som har ihågkommits av flera generationer har utspelats på Strana.

Det ena är när bonden Olof Andersson f 1712 blev den 15/9 1777 dödad av ett fallande träd.Trädet fälldes för tjärbränning. Denna historia fick Stranas nuvarande ägare Arnold Karlsson höra av Olof Karlsson f 1886. Olof Karlsson visste vars stubben från trädet fanns, och försökte visa den för Arnold men hittade då inte igen den. Olyckan skall ha skett en bit ovanför uthuset.

Den andra händelsen är när Sara Persdotter, dotter till bonden Per Tomasson gick bort sig i skogen år 1718. Denna händelse har omskrivits i en artikel ”Sagan om Sara” av Tore Nilsson i VK.

LAGA SKIFTE

Nuvarande Rödå 4:3 köptes i mitten av 1800-talet av Anders Karlsson [sid 10]. Säljare var Anders Persson, troligen samme man som anlagde nybygget Älglund. Vid laga skifte 1872 beskattades hemmanet för 1/16 mantal. I samband med laga skifte flyttades gården ut från byn till andra sidan älven - på Strana. Vid denna tidpunkt hade Anders Karlsson dött och det var hans änka Brita Lovisa Olofsdotter som stod för hemmanet. Det var inte så noga med Anders Karlssons änka och hennes barn. De blev utskuffade till de sämre markerna, medan storbönderna tog hand om den bästa marken, de branta åkersluttningarna som var mer lättarbetade vid arbete med häst!

Enligt protokollet för laga skifte skulle en Olof Andersson flytta till nuvarande ”Johans” hemman (Rödå nr. 91).

Han krävde emellertid att han och änkan skulle dela på hela det sanka strandpartiet vid älven och i gengäld skulle han kompenseras med åkermark vid gränsrån mot Frihetsborgs nybygge. Troligen hade han tänkt sig antingen en del av Svartfälla-åkern eller åkermarken vid nuvarande Gröndals sommarstuga. Nämden gick dock inte med på detta utan förordade att Olof Andersson skulle bygga en mindre jordvall vilket skulle minska översvämmningsrisken. De tillade också att värdet på åkern hade räknats ned med hänsyn till översvämmningsrisken. Vidare menade nämden att ett sådant förfarande skulle bara utöka antalet skiften, vilket stred mot principerna i laga skiftet. Det sägs att någon hjälpte änkan vid skiftesdelningen och det är nog inte otroligt.

Hemmanet 4:3 blev vid laga skifte uppdelat i tre skiften, vilket det är ännu (1991). Förutom själva gårdsskiftet finns Lybäcksskiftet och Fagerbäcksskiftet.

Boningshuset har har i flera omgångar byggts om. En vindsvåning har påtimmrats. Bagarstugan har även fogats ihop med huset, det som senare kom att kallas för lillköket. Boningshuset består av 10 timmerknutar. En omfattande renovering gjordes 1963 då även rumsindelningen ändrades. Uthuset var tidigare uppdelat i redskapsbod, vedbod samt ett rum som ursprunligen var tänkt att inrymma en kammare. Det användes mest till förvaring av gamla möbler. 1991 finns det en tork för torkning av korn och en elektrisk kvarn

Den nya ladgårn byggdes i slutet av 1930-talet. På denna tiden huserade den häst, kor, grisar och får. Fåren betade nere vid bäcken så att bäckkanterna var välfriserade. En ny loge byggdes 195O. Logen murades av Sigvard Johansson. Han ristade in namn, byggår och några rader på den västra logväggen. Nya tider kom och hästen försvann i början av 60-talet och ersattes av traktorn. Hässjning och ladning ersattes av nya brukningsmetoder som hötorkning på 1970-talet.

På samma plats vid bäcken där rymlingen hade bott fanns ett hönshus vid tiden när Henny Karlsson f. 1883 var barn. Hönshuset var beläget på andra sidan bäcken, från gården räknat. Man kan 1991 urskilja platsen, en gräsbevuxen fyrkant vid bäckkanten, med en stor klättertall.

1918 köpte en trädgårdsmästare Albert Myrén en tomt vid åbacken, där han anlade ett blåbärstorkeri. Det var igång alla fall under 1919. Samme man kom senare i början av 30-talet att hjälpa till med att anlägga en trädgård. Troligen var det en sk ”Roseansk trädgård”. Landshövdingen Gustav Rosén ville öka trädgårdskulturen i länet och gav bidrag till anläggandet av trädgårdar. För att få bidrag uppställdes villkor om hur trädården skulle få se ut.

Nedan Ladugården och den gamla logen. Foto från ungefär 1940.

Kommunikation med omvärlden skedde tidigare med båt på sommaren och med släde på vinterns isar. Tydligen reparerades färjestället vid vårtid. Det var mest besvärligt på höst och vårtid. Och det var ingen lätt konst attt ro över älven när timmarstockarna var talrika på älven. Den första telefonen kom 1921. Telefonnumret var 18. Samma som idag ( De två sista siffrorna.) Den första radioapparaten skall ha funnits på Strana. Det bör ha varit på 1920-talet. 1941 byggdes Rödålundsvägen och några år tidigare hade bron byggts vilket drastiskt förändrade situationen för för Strana.

Det som mest överskuggar gårdsplanen, det är ändå ”stortalln”. Den har funnits på platsen långt innan något hus var byggt där. Troligen lämmnades tallen kvar som ett vårdträd någon gång under 1800-talet En vindflöjel sattes upp i trädets topp, kanske 1888. Den var i form av en tupp som var urklippt av ett plåtstycke. Delar av fäststången finns fortfarande kvar i tallen (1991). Den kan man se, inte längst upp, utan i mitten av tallen, tallen har ju faktiskt växt sedan dess.
En som upplevt ”stortalln” är Kerstin Norlin, låt oss höra vad hon berättar:

”Många stormar och åskväder har tallen överlevt. Flera generationer av gårdens boende har beundrat och levt med ”stortalln”. Den står där som en kung med uppvaktande björkar vid sidan om. Och otaliga är de många fågelgenerationer som byggt sina bon i tallens stora grenverk, mest kråkor och skator, men även mindre fågelarter har funnit sin bopålats där. Fem generationers barn har gjort sig illa på kottarna som ständigt faller ned. Den lilla sluttningen från tallen ner mot gården var träningsbacke när jag med flera lärde oss cyckla. Den stora träkronan lägger en svalknde skugga över gården vid heta sommardagar. På senare tid en svalkande parkeringsplats för gårdens bilar”, berättar Kerstin.

Jag brukar tillbringa någon vecka av sommaren på Strana och har alltid undrat hur stor och hur gammal tallen är. När jag läste matematik i skolan och blev insatt i vinklarnas och trianglarnas förunderliga värld kastade jag mig genast till verket och försökte räkna ut tallens höjd. Tyvärr minns jag inte om jag fick någon klarhet i det. När det gäller trädets ålder, är den en frågeställning som har påverkat mig till att att rota i gamla papper och ledde mig till ett intresse för historia, som i sinom tid , kanske ha gjort det möjligt att skriva dessa rader.

Förutom tallen och historik har jag alltid haft ett geografiskt intresse. Jag minns att jag ritade min försa karta över Strana när jag var knappt fyra år gammal. Det finns två platser som jag har undrat över, det är ”Myra” och ”Svartfälla”, två åkrar som nu är skogsbevuxna.

Svartfälla är ett markområde gränslat till Frihetsborg, som brukades långt innan laga skiftets dagar till 1940 talet innan Rödålundsvägen anlagdes. Vägen delade åkern i två delar. Namnet Svartfälla kommer troligen av att jorden där är svartmylla. Nu 1991 är Svartfälla igenväxt med skog. Området väster om vägen brukades som betesmark fram till 1960-talet.
I anslutning till åkern fanns ett torvtag där man ännu (1991) kan se groparna efter torvupptagningen. Ett så kallat ”bösshus” stod vid skogsbrynet, även en lada fanns där vid nuvarande väg. Växtligheten var även inte särskilt bra, enligt Kerstin Norlin, ännu en anledning till att brukningen av Svartfälla upphörde.

Myra är en ängsmark som ligger utmed Långstransbäcken. Denna äng slogs mellan åren xxxx. Nu för tiden kan man se några små fläckar av själväxande högräs och ganska rikligt av det läckra åkerbäret.